Mindre data, Mera Karta

En fristående blogg av och med Ärla IF´s Elitherrar.

Senaste

Den extrema motionsrörelsen

Ingen kan väl egentligen ha undgått att motionshavet fullkomligen stormar. Överallt ska tjommar testa på än det ena, än det andra av idrotter. Extremidrotter som triathlon har fått ett rejält uppsving men orientering har klarat sig ganska bra, mest för att de som marknadsför idrotten är idioter (eller är de genier?) och inte fattar vad det är som försiggår eller vad man ska göra åt saken. Här kommer en liten betraktelse från min sida.

I helgen sprang jag Tjur Ruset (arrangörerna särskriver detta och jag blir ta mig fan TOKIG!) , ännu ett av många kommersiella jippon allmänheten finner stort nöje i, men som jag själv kan tycka är ett lite för bra exempel på att kollektiva rörelser är fördummande. Hur jag tänkte när jag anmälde mig i november förra året, förblir ett mysterium. Jag var förmodligen full då jag kom på, först för någon vecka sedan, att jag faktiskt var anmäld.

Utan att gå alltför mycket in på det individuella tävlandet (3:a), tänkte jag försöka närma mig anledningen till varför folk går med på det här. Det är ju inte kul. Eller är det? Det ska ju inte vara kul, om man ser på det såhär:

  • Kallt
  • Jobbigt
  • Svinlerigt
  • ”Extrem” bana

Tjur Ruset [SIC!] har lyckats. De har fört oss bakom ljuset. De har marknadsfört ett koncept som säger ”hårt, långt, smutsigt – en utmaning” och har därmed gett mupparna i den här jävla motionsboomen en chans att bli värst; herren på täppan i fikarummet klockan 10 en måndag. Eller åtminstone illusionen av att vara det.

För det är inte så jävla extremt när Friskis&Svettis (läs: Fläskis&Fettis) leder gemensam uppvärmning till en SwedishHusMus-låt. Tro det eller ej, men 30 meters löpning i en sjökant följt av en halv slalombacke i Stockholm är inte extremt. Folk har en tendens att tro det, att bara man leder upp en bana uppför en backe så är det extremt. Bara för att man blir blöt är det extremt. Bara för att man blir lerig är det extremt. Det är inte extremt. Speciellt inte när efterföljande sex kilometer av loppet går på en enligt mig platt motionsslinga.

Likväl springer över 12 000 idioter skiten i tron om att de uträttar något storartat. Och det är så vidrigt att se! Det är som att komma tillbaka från ett skidpass i 30 minusgrader och höra någon klaga på att det är kallt i bastun. Otroligt irriterande!

Att vara orienterare i sådana här sammanhang gör en också lite kluven. För hur lätt är det inte att säga att man ser ut som en överkörd grävling efter varje orienteringstävling? Eller att senaste gången man var ren efter en orienteringstävling minns man inte för det har aldrig hänt? Samtidigt vill åtminstone inte jag att orienteringen ska kommersialiseras och att fyra tjocka tanter ska leda gemensam uppvärmning innan 10MILA-starten.

Det hela får väl sammanfattas med att nörd- eller töntstämpeln, tragiskt nog, är något vi alla försöker tvätta bort. Vidare skulle nog fler människor som visar intresse för orientering vara något positivt, så länge vi inte ruckar på essensen av vad orientering är. Bevisligen behövs det heller inte, om folk nu är så angelägna om att vara extrema.

Återkoppling

Jag skrev tidigare angående regelöverträdelser i samband med SM och bad om tips på personer som under året sprungit dubbla mästerskap. Som vanligt tog jag i från tårna och uttryckte mig dålig. Som vanligt tillförde pseudonym-maffian på orienterare.nu inte speciellt mycket så min lista till SOFT förblev ganska kort. Idag fick jag svar och enligt uppgift är läget följande när det gäller den nya SM-regeln:

1 person har utretts och diskvalificerats

2 personer har utretts och avfärdats, dvs frikänts

5 personer är under utredning

Skönt att se att det händer något, låt oss hoppas att svenska orienterare följer reglerna i fortsättningen.

/Karl Walheim

Vårsäsongens Ris och Ros

Den senare tidens skiftning av inlägg här på bloggen, från att oomkullrunkeligt vara bittra och kritiska till att bitvis vara glada och positiva (eloge till Karl som inte gillar förändring och fortsätter på den bittra sidan, se föregående inlägg), beror förstås på att de flesta gubbar i gänget var med runt bottenviken och där fann såväl sig själva som glädjen och orienteringsformen. Karl, Oscar och Simon är dessutom nu på en själslig och orienteringsmässig odyssé i Idre och varvar tiden med fiske och orientering på säkerligen utomordentliga arrangemang av vår allas goda förebild, Kart-Bosse. Gissa hur jävla glada dom kommer vara resten av sommaren!

För oss andra (läs undertecknad) som inte sprang i succélaget på Jukola och inte hade möjligheten att åka på Idre-tredagars, har lyckoruset från livet längs vägarna så sakteliga börja lägga sig. Detta inlägg kommer därav utgöras av ett medelbittert inlägg bestående av en hyllning och en bassning för vårsäsongens bästa respektive sämsta arrangörer.

Så nu, efter en onödigt lång ingress (var bara tvungen att få in ordet ‘oomkullrunkeligt’), är det dags att dela ut vårsäsongens ris och givetvis måste den delas ut till Jukola-juryn. Deras totalt omdömeslösa feghet har en gång för alltid visat att den finska sisun numer är död och begraven. Vad jag syftar på är självklart hanteringen av löpare som sprungit för andra klubbar på 10-mila än vad de gjorde på Jukola. För den oinsatte var scenariot följande:

På Rehns BKs lagkuvert stod skrivet att om löpare X (har lärt mig från Karls inlägg att man kan bli ombedd att ”skämmes tamejfan” på orienterare.nu om man hänger ut folk vid namn) startar, kommer laget bli diskat eftersom han tävlat för klubb Y innan. Eftersom Rehns BK inte tyckte den regeln var rolig valde man, istället för att låta löparen stå över och följa de regler som finns, att gå till motangrepp. En lista sammanställdes över, enligt uppgift, cirka 15 elitklubbar som skulle bryta mot samma regel och lämnades till tävlingsjuryn. Jurymedlemmarna insåg att detta skulle kunna bli jobbigt och valde då att strunta i åtgärder och förebyggande varningar till dessa klubbar och blundade för problemet. De valde alltså att strunta i en regel för att det var för många och/eller för bra klubbar bröt mot den. Vad fan ska vi då ha regler för? Det är ju uppenbart att moralen är död inom orienteringssporten och att hårda följder krävs för att löpare/klubbar inte ska strunta i regler som de inte gillar så då måste väl en jury för sjutton kunna agera när man känner till ett regelbrott. Skämmes tamejfan!

Med det sagt är det dags att återgå till den mer positiva sidan av inlägget med utdelningen av vårens största röda ros: OK Hällen och Stigtomtakavlen!
Varför?
För att de sket fullständigt i att deras arrangemang blev stympat av SOFT, som lade en Silva League på samma datum, och fortfarande gick in helhjärtat för arrangemanget. Med live-sändningar från skogen, fin terräng, ypperligt TC och ett i allmänhet prickfritt arrangemang trots sviktande deltagarantal ska de ha en stor eloge. Det som gör Stigtomtakavlen till en av årets höjdpunkter är just det, de drivs av att arrangera en bra och underhållande tävling, inte av penningen. Här syns inte röken av några kommersiella jippon eller försök att tjäna några extra kronor genom att ta 50 kr för ett tidsbegränsat bastubad (Snålmårdskavlen 2012) utan man offrar gärna de slantarna det kostar att ha en TV-sändning från skogen, trots att de inte måste. Så tack OK Hällen för ett trevligt arrangemang, tänk om fler kunde ta efter er modell!

Slutligen. Erotik och omtanke kan uttryckas med rosor och smekningar men för vissa kan det kännas lika ömsint med ett stadigt tag i armen och ett nyskuret björkris.
Tänkvärt det där, i det här inlägget har det funnits en del av bägge.

Tidsfördriv

För att sätta stopp för oändligt långa och tråkiga utsvävningar i ämnet ”Ny representationsregel vid SM-tävlingar (TR 3.4.1) tänkte jag försöka sammanställa en lista på regelöverträdare och skicka till förbundets regelgrupp. (Har inget sommarjobb, därav oändligt med fritid). Men för att göra det lite enklare tar jag gärna emot förslag på ”fuskare”, jag bryr mig bara om H21 egentligen men har ni andra så är det fritt fram. Hittills på min lista över misstänkta finns de solklara fallen:

  • Øystein Kvaal Østerbø
  • Andreas Høye
  • Jo Forseth Indgaard

Kommentarer om hur dålig själva regeln är undanbedes, jag skiter i vad ni tycker om saken, regeln finns, har prövats (Yannick Michiels) och skall därför följas.

/Karl Walheim

Ärla IF:s Jukola

Ett litet referat från Jukolabravaderna.

Förstalagets prestationer:

Första sträckan – Stabilt lopp av Tolya vars enda klagomål var en avtrampad sko i början av loppet. Plac. 6

Andra sträckan – Stabilt lopp av Emil, några misstag som kostade någon minut men fortfarande med bland topplagen. Plac. 33

Tredje sträckan – Jävlit stabilt lopp av Karl, sträckseger efter snabb men trygg orientering. Plac. 6

Fjärde sträckan – Stabilt lopp av Oscar, i huvudsak ren orientering förutom en mindre sväng mot slutet. Plac. 3

Femte sträckan – Stabilt lopp av Jonathan, inga stora problem, snabb löpning. Plac. 6

Sjätte sträckan – Stabilt lopp av Rudolfs, få misstag. Plac. 9

Sjunde sträckan – Stabilt lopp av Patrik som inte riktigt är van vid att behöva matcha Thierry, Merz osv.  Plac. 22

Även andralaget visade att det inte bara är 7 gubbar som kan hänga med tidsmässigt, framförallt Victor och Simon visade på fin form och att Bottenviken Runt gjort gott.

Sammanfattat: Stabila lopp är det som krävs för att Ärlas motionärer ska ligga med världseliten i de stora stafetterna. Nu är det bara att fortsätta träna, Hårt och långt! Mindre data, mera karta!

Något refererat från båten hem kan inte återges då firandet av framgångarna bidrog till en kollektiv minneslucka.

Bottenviken runt!

Efter att ha landat i verkligheten igen efter några dagar på moln har det blivit dags att återge för världen Ärla Elits framgångsrecept som ledde till en 22:a plats på Jukola och gjorde att vi höll jämna steg med täten efter 6 sträckor medan Patrik Lind, denna hjälte, fick kriga mot VM-löpare på sistasträckan, vilket han gjorde med bravur!

 

DSCN0057

Grishämtning i Rislandet

Veckan före Jukola gingo vi åstad, inte helt unisont, men alla med Västerbottens 3-dagars i Dalkarlså i sikte. Där sammanstrålade vi under helgens tävlingar hemma hos Walheims i Rislandet. Ett stort tack riktar vi till Eva och Mats Walheim som bjöd ett gäng äckliga grabbar, smutsigare är grisarna vi var och hämtade,  på grillbankett och övrig mat och husrum. Även Karls bror Sixten ska tackas för fisketipsen och livräddningen över gungflyn nedanför Rislandet.

 

 

arlaifelit

Slappt efter tävlingar i Dalkarlså

Ett stort tack riktas också till arrangörerna för Västerbotten 3-dagars för tre riktigt välarrangerade tävlingar, med utslagsgivande banor och krävande terräng. Det är sällan man upplever att arrangörer tycker om att arrangera tävlingar och ännu mer sällsynt att de vill att deltagarna ska trivas, men det ville arrangörerna för Västerbottens 3-dagars. Stort tack till Robertsfors IK som gjorde ett bra jobb! Och kamratmåltiden efter lördagens tävling gick inte heller av för hackor!

Efter tävlingar i dagarna tre bar det vidare iväg norrut. Att återge allt skulle vara omöjligt och vissa detaljer kanske är bäst att vi håller för oss själva, men här kommer en liten återgivelse i punktformat samt bilder som klarat censuren.

 

  • Besök i Burträsk och ysteriet för Västerbottenost.
    +
  • Storforsen
    +++
DSCN0104

Emil vid Storforsen

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Tälta i vildmark och elda
    +++++

    DSCN0129

    Eldmakarna

  • Manlig gemenskap
    +++++

    969973_10201183325483063_1379890138_n

    Bottenviken runt-gänget 2013 (Foto: J. Fransson)

 

  • Träning på JVM-kartan i Älvsbyn
    +++++

    DSCN0138

    Gammal kontrollställning. Stenen, norra sidan

  • Boden
  • Tjuvfiska
    +++
  • Bottennapp

    DSCN0037

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Torneälven
    ++

    DSCN0189

    På andra sidan: Finland

 

  • Seskarö, utanför Haparanda
    ++++
DSCN0233

Karl stretchar sträcksegrarbenen (t.v.), jag och Emil fixar våfflor över öppen eld (t.h.)

    •  DSCN0206

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Finland
    +++ (5+ enligt Johnny)

    DSCN0238

    Var ska vi sova i natt?

 

Med detta skulle vi också vilja tacka de eldsjälar som ställde upp med att fixa kartor och träningar bland annat till oss under resan. Stort tack till Sture Norén som fixade JVM-kartan, dambanan och herrbanan samt 10 000-del OCH 15 000-del. Vilken jävla hjälte! Snitslar satt dessutom ute på så gott som alla kontroller. Inte jättetråkigt var det att hitta gamla kontrollställningar kvar ute i skogen efter mer än 20 år heller.

Också ett stort tack till Karl-Erik Nyström som fixade kartan över Seskarö till ett extremt överkomligt pris så att vi kunde träna de sista finsliparpassen inför Jukola.

Någon som inte ska glömmas bort är Donald McCarthy, som körde bussen hem från Jukola och som därför förtjänar att åtminstone adlas eller något. Med tanke på att han jobbar undercover i Sverige för den skotska underrättelsetjänsten så borde väl det inte vara så svårt att ordna.

Vidare reportage om själva Jukola kommer i ett separat inlägg.

Er nagel i ögat – S. Hedlund

DSCN0078
På väg mot nya stordåd!

Klippig orienteringscirkus

Nu har hemsidan för VM 2016 i Bohuslän öppnats upp och efter en titt på sidan uppstod en intern diskussion kring detta. Och denna gång var det vår skotske vän och marknadsföringsguru som hade de starkaste åsikterna.

Kritiken lät inte vänta angående profileringen av publikevenemanget Rocky orieentering cirkus!

De inte helt positiva kommentarerna från vår marknadsföringsstuderande expert var ungefär enligt följande:

– Fyfan, vad är det för sopor på den där reklambyrån? Man associerar ju namnet med nåt jävla dagisevent!

Med följdfrågan från Hedlund: vad har man en reklambyrå till överhuvudtaget?

– För att bygga upp ett starkare varumärke och i det här fallet få en professionell grafisk profil. Men man kan ju undra hur arrangörens beställning såg ut – ”vi ska ha en publiktävling – kan ni ta fram ett häftigt namn? Det kommer bli en folkfest för hela familjen med clowner, karuseller, ansiktsmålning osv. Å just ja, det finns möjlighet att springa orientering dessutom! Liten sidnotis; det finns klippor i terrängen.”

Med tanke på samhällets inställning till vad som är korrekt och intressant så blir väl detta förmodligen mottaget med hurrarop från allmänheten! Allt som är namngett på engelska låter ju häpnadsväckande intressant. Sen att en ordagrann översättning lyder klippig orienteringscirkus spelar ju mindre roll. Oinförstådda med orienteringen som sådan lär ju fatta ändå [OBS! Ironi]. Ett förslag vore ju kanske att döpa publiktävlingarna till det de faktiskt är, eller den engelska motsvarigheten då det är ett internationellt arrangemang, för det ska gudarna veta att de som kommer springa publiktävlingarna (publiken) inte kommer vara icke-orienterare.

Men vi står som vanligt på oss med att vara emot all utveckling som svenska och internationella orienteringsförbund, och i detta fall VM-arrangörer, kommer med, då de för det mesta är idiotiska och kontraproduktiva. Vår uppmaning till arrangörerna är att sluta upp med tramset och fokusera på att göra ett bra arrangemang istället för att slänga pengar på en reklambyrå (som dessutom enligt vår skotske expert verkar helt inkompetenta).

 
Bara döda fiskar följer strömmen!

Sommarens höjdpunkter: Ärla Elit tipsar!

Som en uppföljning på föregående inlägg, och eftersom ingen frågade, tänkte vi nu återge vad vi i Ärla Elit egentligen tycker är kul. Detta i form av vad som kommer hända i sommar, var vi kommer att hänga och vad vi anser att andra bör deltaga på av sommarens utbud av tävlingar

  • Västerbotten 3-dagars och Bottenvikenresa.
    Eftersom de flesta andra kommer åka båt från Stockholm fredagen före Jukola har vi valt att hålla oss borta från den misären vad gäller både folk och huvudstad och tar hellre minibussen runt Bottenviken en vecka tidigare. Stopp på vägen blir Västerbotten 3-dagars, eftersom vi älskar att stödja de arrangörer som fortfarande brinner för sporten och lägger ner lite kärlek och själ i att arrangera tävlingar där deltagarna ska tycka det är kul, till skillnad från andra arrangörers målsättning om pengaintäkter. Tilläggsvalet ”kamratmåltid” på lördagens tävling låter inte fy skam det heller! Lika självklart som baconinlindad banan på grillen, enligt Ärla Elit!

 

  • Idreveckan!
    Sommarens kanske självklaraste val. Skit i Sälen 3+3, det är bara ett jävla reklamjippo som försöker locka med priser och annat krimskrams för Sälenvana stockholmare. I Idre får man den stora förmånen att få springa tävlingar efter de kriterier som framställdes i föregående punkt, nämligen välarrangerade, tuffa och vackert belägna tävlingar där kärleken för hantverket arrangera orienteringstävlingar lyser igenom vid allt från TC och banor till eftersnacket vid vägvalsinritningen i expeditionen. Kart-Bosse började med all säkerhet filura på långsträckor för årets tävlingar redan på Idreveckan för två år sen. Och de över öppen eld grillade våfflorna är ett måste! Strunta i Idreveckan och ni kan lika gärna strunta i jordgubbstårta, bad, midsommar, semester och solsken.

 

  • Sommarstugor
    Var inte så jävla mycket i städer, man blir bara deprimerad av sånt! Dessutom finns det ingenting att göra. Åk ut och lev torparliv istället.

 

  • Eskilstuna Weekend
    Tävlingarna kommer i år arrangeras på otroligt vackra Fågelsjö-kartan, vilket innebär drömterräng och lurig orientering. Självklart kommer vi i Ärla IF tillsammans med IK Standard bjuda på ett förjävla bra arrangemang, både i skogen och på TC! Ryktet säger sillbord och öltält. Den som kommer får se.

 

  • Etapp 2,5 a.k.a. Melénfesten
    Fortfarande i planeringsstadiet, men upplägget utgår ifrån att det kommer spelas bra musik (inget jävla house) á la Melén, antingen på lokal eller på en plats. Lika självklart som kall öl på varm dag.

Detta är det som vi i Ärla Elit har att se fram emot under sommaren! Allt annat är bara ett jävla mörker.

ÖL-OL?

Förra helgen uppstod ett av de få tillfällen då ärlaelit letade sig ut i folkmassorna och gjorde ett mindre lyckat försök till att umgås med ett festande folk.

Arrangemanget var Lithe Vilses ÖL-OL förlagt i Linköping och med stort deltagande. I herrklassen ställde Simon och Oscar upp och var inför start upphausade som favoriter. Denna gyllene kombination med öl och orientering där de två största intressena mötte varandra borde bara kunna sluta på ett sätt. Ack så fel man kunde ha….DNF på Simon och närmare maxtid på Oscar. Vi hänvisar till att Män häver inte, det är bara studentjävlar som häver.

Under efterföljande festligheter kunde återigen konstateras att folk är förjävla vidriga och det är lika bra att hålla sig borta från studenter.

Därav ägnades denna helgen, långt ifrån studentfesternas marker, i Ärla med 4 tuffa OL-pass som avslutades med 17 km UltraLång KM signerat Tobbe OB, fantastiskt underbart är bara förnamnet…

Vi kan även förvarna eventuella spekulanter på segern till Västerbottens 3-dagars att Mr Walheim är på gång.

20130602-231112.jpg

20130602-231217.jpg

Hur fan tänkte ni nu?

På förekommen anledning blev jag kontaktad av Oscar för att om möjligt skriva ett inlägg angående det reportage på SVT som sändes igår om tester på orienterare som ”tränar” sprintträning. Inomhus. Syftet kort sagt är att mäta tiden in och ut från kontrollerna i relation till ansträngningsgrad, som jag uppfattar det. För att skaffa en egen bild rekommenderas att läsa eller se reportaget själv på denna länk: http://www.svt.se/sport/orienterarna-sprinttranar-inomhus

Oscar tyckte att inlägget osade” kritik á la Hedlund”. Själv tycker jag att energin inte riktigt finns där för att formulera något så slagkraftigt att sprint läggs ned för gott, vilket faktiskt är den målbild jag har. Jag tänkte istället försöka mig på en analys av reportaget som helhet, för att slutligen, i vanlig ordning, rikta kritik mot SOFT som aldrig upphör att förbluffa oss med att göra precis tvärtom från vad vi som utövare tycker.

Den fråga jag ställer mig är; vad finns det för värde med dessa tester, och i förlängningen reportaget? Svaret är tämligen enkelt. Det finns inget värde! De revolutionerade upptäckter som gjordes (av att springa i räta vinklar på en golvyta) var att syreupptagningen oftast var högre än på ett maxtest på löpband för orienterare. Huruvida några sådana tester gjordes i direkt anslutning till undersökningen eller om dessa värden utgår från tester gjorda för två år sen framgår inte av reportaget.

Ännu en viktig upptäckt som gjordes var att om en löpare springer fortare in mot kontrollen, spenderar mindre tid vid stämplingen och accelererar fortare ut från kontrollen; så tjänar denna tid och om man multiplicerar den tiden med x antal kontroller blir det mer tid. Gustav Bergman säger i intervjun att ”[D]et känns som att vi har tagit analysen till en ny nivå”. Nja. Nog för att tid är ett arbiträrt och abstrakt begrepp (jag får hänvisa till Einsteins tvillingparadox) men det här är ganska självklara saker och alltså inte värda att analysera överhuvudtaget. Slutsatser: spring fort, bomma inte och köp en snabb SI-pinne!

Nu över till den dolda agendan för reportaget, nämligen att visa upp orientering som en sport med framåtanda, med visioner om förbättring och som aktuell i samhällsrörelsen. Skiten stinker SOFT lång väg och Göran Anderssons närvaro i reportaget bekräftar SOFTs inblandning i det hela. Frågan är hur länge de på fullaste allvar tror att man kan paketera orienteringskonceptet i fint omslag genom sprintdistansen och plantera detta hos folket i sofforna? Gynnas sporten av att sprida budskapet om att man inte ens behöver gå ut för att bedriva orientering längre? Är en gympasal den framtida arenan?

Som så många gånger förr är det bara att konstatera att prioriteringarna hos SOFT går stick i stäv med vad orienterarna (vi) själva vill uppnå och vill förmedla till utomstående.

Om sprintdistansen kan jag bara slutligen tillägga: lägg ner skiten!